Strandskyddet och klimatet

Klimatfrågan är central när nya regler och lagar skapas som har bärighet på miljön, även om saken trots det lämpligen hanteras inom de regelverk som är mest relevanta. Regeringen och Sverigedemokraterna har i mars 2024 publicerat en handlingsplan runt klimatanpassning och hur sådan anpassning kan få genomslag vid olika sorters beslut.

Det pågår också en översyn av strandskyddsbestämmelserna i miljöbalken och fråga har nu uppkommit på vissa håll inom den ideella miljörörelsen om huruvida regeringen bortser från behovet av att revidera strandskyddsbestämmelserna med just klimatanpassning som fokus.

Är då strandskyddsbestämmelserna ett bra verktyg för att möjliggöra strandnära exploatering som främjar klimatanpassning eller kanske till och med för att förhindra en ur klimatperspektiv olämplig exploatering i känsliga områden?

Olika delar av miljöbalken precis som andra bestämmelser på miljöområdet adresserar olika sorters miljöproblem. Till detta kluster av bestämmelser hör exempelvis plan-och bygglagen, lagen om allmänna vattentjänster samt en rad rättsakter från EU som implementeras i svensk rätt genom ett antal specialbestämmelser på olika regelnivåer, som till exempel föreskrifter eller förordningar.

Det generella strandskyddet som råder i Sverige sedan 1970-talet innebär ett antal förbud mot exploatering i områden som omfattas av strandskydd. För att man ska få lov att exploatera krävs att man kan uppvisa något av de s k särskilda skäl som lagstiftaren uttömmande har preciserat i miljöbalken.

Det viktigaste av dessa är att en fastighetsägare kan visa att dennes område redan är ianspråktaget på ett vis så att området inte längre är relevant för strandskyddets bägge syften. Att ha i minnet är att all tidigare exploatering, dvs alla städer, byar, vägar, broar mm som redan utförts givetvis har gjort att strandskyddet ofta redan lyfts bort på vissa ställen.

Ett par andra av de särskilda skälen är att man behöver uppföra anordningar eller anläggningar inom strandskyddat område därför att man bedriver någon av de s k areella näringarna eller därför att kommunen har utpekat ett område för landsbygdsutveckling av andra skäl.

Om man inte kan uppvisa ett särskilt skäl vid ansökan om strandskyddsdispens så får man ingen strandskyddsdispens.

Jämfört med andra områden i miljöbalken som har förbud är trösklarna höga för att kunna få dispens. Om man uppför eller upprätthåller anläggningar eller anordningar som saknar strandskyddsdispens eller inte är så gamla att de får finnas kvar ändå, då riskerar man ett föreläggande från tillsynsmyndigheten, oftast kommunen, i vissa fall länsstyrelsen. Föreläggandet handlar i typfallet om att styrka rätten till sin byggnad eller anläggning (tillstånd eller ålder), i andra hand avlägsna och återställa eller modifiera.

Var gäller strandskyddet?

Det är lätt att tro att det är så enkelt som det låter med strandskydd. Att strandskydd gäller vid alla sjöar och vattendrag, att ny exploatering eller tillbyggnation kräver dispens och att tillsynsmyndigheterna annars kommer att ställa krav på olika vis. Så är det inte.

Stora delar av vattennära arealer omfattas inte alls av strandskyddsbestämmelserna eftersom myndigheter av olika skäl fattat beslut om att vissa områden inte ska omfattas. I de flesta län finns en strandskyddskarta där man kan se vad som gäller.

Oftast rör det sig om planer med stöd av Plan- och bygglagen eller äldre lagstiftning, såväl gamla som nya, där strandskyddet upphävts. Det kan även röra sig om verksamhetsområden, t.ex. industriområden. Inom planområden för tätare bebyggelse eller industri jämte dess infrastruktur vore det inte ändamålsenligt att varje förändring av området prövas såsom en strandskyddsdispens eller motsvarande förfarande intill vissa tillståndspliktiga verksamheter.

Även sjöar och vattendrag som är av mindre storlek omfattas inte av strandskydd, vilket infördes för ett antal år sedan som en första tänkbar större övergång mot ett mer diversifierat strandskydd. På sikt kan begränsningen vara negativ och leda mot förändringar i det generellt gällande strandskyddet. Ännu måste länsstyrelsen besluta att strandskyddet vid det mindre vattendraget ska upphöra att gälla.

Klimatanpassning med hjälp av strandskyddsregler?

Tanken är god att strandnära exploatering bör utformas hållbart med exempelvis ytor som befrämjar att vatten avrinner naturligt.

Men strandskyddsbestämmelserna har i grunden två syften, nämligen att säkerställa det rörliga friluftslivets behov och att säkerställa goda livsbetingelser för djur- och växtlivet i de strandnära områdena.

Förbuden i 7 kap 15 § samt de särskilda skälen i 7 kap 18 § miljöbalken tar sikte på att säkerställa dessa strandskyddets grundläggande syften. Strandskyddets syfte är inte att utforma exploateringsföretag på ett visst sätt eller styra markanvändningen. Prövningsgrunderna är i grunden enkla, nämligen att syftena med lagstiftningen ska uppnås genom förbud, kontrollerade dispenser mot särskilda skäl och därtill effektiv tillsyn.

Klimatanpassning utför man lämpligast genom effektiv tillämpning av plan-och bygglagen samt tekniska regelverk för exempelvis VA-lösningar, dagvattenhantering, tillämpning av miljöbalkens hushållningsbestämmelser vid ny markanvändning, naturvårdsfrämjande bestämmelser för jord- och skogsbruk med flera bestämmelser.

Sammanfattningsvis har strandskyddsbestämmelserna en helt annan juridisk grundsystematik och klimatförändringarnas effekter har aldrig tänkts adresseras genom detta regelverk. Restriktiv dispensgivning och effektiv tillsyn ger naturligtvis som synergieffekt fördelar inom klimatanpassningsarbetet.