NAP-prövningarna hotar att misslyckas

På förekommen anledning förklarar vi lite om NAP- prövningarna och vilka kraftverk som beräknas få och inte få krav på fiskvägar och minimitappningar.

NAP-prövningarna är en frivillig omprövning av svenska vattenkraftverk som skapats genom några ändringar i miljöbalken, vilka trädde i kraft 2019. Det finns också en överenskommelse med åtta stora kraftbolag som alla har betydande vattenkraftsanläggningar. De kommer att betala kraftägarna för miljöåtgärderna i spannet 85-95 procent via Vattenkraftens Miljöfond. Denna ekonomiska ”morot” inom industriell verksamhet saknar motstycke i Sverige och övriga Europa. Normalt gäller att den som skapar miljöproblem betalar för att åtgärda dem, populärt kallat PPP, Polluter Pays Principle.

Omprövningarna enligt NAP ska pågå mellan 2022 och 2037. Syftet är att de som deltar ska få vad man kallar ”moderna miljövillkor”. Det betyder att kraftverken och dess dammar ska miljöanpassas, till exempel genom att bygga fiskvägar, tappa vatten i naturfåror som idag är torrlagda och se över regleringen av vattendrag och magasin för att minska den skadliga miljöpåverkan som alltid uppstår av vattenkraftsverksamheter. Allt utgår från EU:s ramvattendirektiv och syftet är att Sverige ska nå de miljömål som återfinns i direktivet.

Rysslands anfall på Ukraina gjorde att energipriser i hela Europa skenade år 2022-2023, och även elpriserna i Sverige. Detta gör att elsystemet, som inte på något sätt ingår som parameter i EU:s ramvattendirektiv, nu fått fokus även för omprövningarna i NAP.

Regeringen pausade prövningarna hösten 2022 och de ska eventuellt fortsätta från 1 juni med brasklappen att det kan bli ännu senare. För mer information om vad som är troliga utfall av detta, läs här: https://imks.se/omprovning-av-vattenkraft-vad-kommer-att-handa/

Ovan sagt om fokus på elsystemet gör att NAP fortsatt har utarmats vad gäller syftet, det vill säga miljöåtgärder.

De storskaliga, viktiga för reglering av elnätet har lägre kravnivå än de mindre kraftverken. Detta sker genom att

1. Förklara vattenförekomsten där kraftverken finns som "kraftigt modifierad", KMV.
2. Då öppnas möjligheten att göra undantag från "grundkraven" i EU:s ramdirektiv för vatten.
3. Detta betyder att alla stora kraftverk undantas från gängse miljöåtgärder som fiskvägar mm.

Detta är alltså inte i strid med ramvattendirektivet, rättsligt sett. Säkert överraskande för många, men ändå är det så det är. Hade EU infört en förordning i stället för direktiv kring vatten hade saken varit i annat läge, då en förordning från EU gäller som direktverkande lag.

Dock kan man ställa sig frågan om en påstådd utmaning i elsystemet ska landa i att merparten av stora kraftverk inte ska få "moderna miljövillkor" på riktigt?

För vad är en stämpel med texten "Moderna miljövillkor" värd om inget har ändrats i verkligheten; om naturfårorna fortsätter att vara torrlagda; om regleringsskadorna i form av utarmning av födoväven fortsätter skada hela älvens ekosystem; om fiskar fortsatt ska stöta på betongväggar i dammarna i stället för vatten som leder dem till de platser uppströms där de kan fortplanta sig?