Miljöproblem som dyker upp

Störningar i miljön dyker naturligtvis inte bara upp. Störningar orsakas av mänsklig aktivitet eller naturfenomen som uppkommer genom mänsklig påverkan. Läs mer nedan.

Vatten som försvinner, svämmar över eller ser konstigt ut

Man kan säga att samhällets tidigaste försök att reglera skadlig användning av natur handlade om just vatten. Både vem- och på vilket sätt vatten fick lov att användas såsom naturresurs eller kraftkälla och vilka föroreningar som fick spolas ut i vatten blev föremål för lagstiftarens intresse. 1918 års vattenlag i först nämnda avseende och 1800-talets hälsoskyddsstadgor då det kom till hygien. Då samhället elektrifierades och industrialiserades behövdes vattenkraft och rätten till strömfallen behövde regleras. I de växande städerna bredde kolerautbrotten ut sig under 1700-talets senare hälft och fortsatte in på tidigt 1900-tal och den förväntade medellivslängden sjönk. Det var helt enkelt nödvändigt att göra någonting åt öppna latriner, rännstensvatten och allehanda orenlighet. Lika självklart som att tätorter sedan medeltiden anlagts och växt i närheten av vatten, lika akut blev det styra upp användningen av vatten.

Lokalsamhällena brukar hålla reda på ”sina” vatten. Kust, älvar, åar, bäckar och dammar tillhör den del av naturen där människor är mest benägna att reagera för förändringar. Plötsligt rinner det mer- eller mindre vatten än vad man är van vid att se på hundpromenaden, plötsligt försvinner-, minskar eller t o m dör fisken på favoritfiskeplatsen och algbälten drar in vid badbryggan. Förändringar kan bero på många olika saker men huvudprincipen är att det är länsstyrelsen som ansvarar för tillsynen och att det är dit man ska vända sig. Kommunen har förstås ofta koll, men ansvaret för tillsyn över vatten-och vattenverksamheter ligger hos länsstyrelsen. Om man ser någonting konstigt ska man vända sig till länsstyrelsen med frågor eller, om man tror att någonting är alvarligt fel i naturen, med ett klagomål.

Vad är det då för grundbestämmelser som gäller för vatten och hur ska man göra om man ser någonting misstänkt?

För det första ska allt som innebär att man ser ovanliga mängder död fisk, fågel eller andra vattenlevande djur rapporteras. Samma sak gäller om man känner onormal lukt eller om det flutit i land rester av kemikalier eller andra sorters föremål som verkar kunna hota eller skada vattnet. Då kontaktar man länsstyrelsen. Om man ser att någon exempelvis tvättar ett sprutaggregat i vattnet, tömmer oljerester eller andra kemikalier då kontaktar man polisen, som vid alla andra brott.

Grundregeln är att alla åtgärder i och omkring vatten är tillståndspliktiga. Ofta har verksamhet i-och vid vatten blivit en del av bilden av ens egen hembygd. Exempelvis finns det tusentals gamla dämmen som vittnar om hur människor levt och verkat genom århundradena. Vissa av dem är tveklöst en viktig del av vad vi kallar vår kulturmiljö. Andra är bortglömda och möjligenbara ett hinder för vattnets fria passage.

Vattenkraften och dess dammar

Vattenkraften är mycket viktig för svensk elförsörjning och att dämma för elproduktion kräver alltid tillstånd. Tillstånd att dämma vatten för elproduktion kan vara så gamla som från 1918 års vattenlag och det finns även dämmen som kan vila på ännu äldre rättigheter.

Den 1 januari 2019 trädde en rad nya bestämmelser i kraft då det gäller dämning och kraftverksdrift för elproduktion. 2020 beslutade också regeringen om en ny plan för omprövning av vattenkraftsanläggningar med äldre tillstånd och för anläggningar som saknar tillstånd (NAP). Prövningar ska föregås av en s k samverkansprocess i länsstyrelsernas regi, organiserad utifrån avrinningsområden. Syftet med samverkan är att verksamhetsutövare och berörda myndigheter samt miljöorganisationer gemensamt ska plocka fram kunskapsunderlag till grund för de efterföljande omprövningarna i mark-och miljödomstolarna. De första ansökningarna om omprövning enligt den nationella planen lämnades in till mark- och miljödomstolarna 1 februari 2021. På grund av juridiska oklarheter främst beträffande hur man ska bedöma ansökningskraven för verksamheter utifrån äldre rättigheter såsom exempelvis urminnes hävd har omprövningarna tillfälligtvis stoppats under hösten 2022. Det är också oklart huruvida en återstart av omprövningarna kommer att ske utifrån befintligt eller nytt regelverk.

Omprövningarna tillkom eftersom svensk vattenkrafts många otidsenliga tillstånd och oklara rättsliga status har visat sig försvåra Sveriges genomförande av de bindande miljömålen i EU:s ramdirektiv för vatten. Vattenkraften har stor påverkan på naturen och regeringen har uppdragit åt Havs-och vattenmyndigheten att utreda vilka juridiska möjligheter som finns för Sverige att upprätthålla sin produktion av vattenkraftsel, trots de biologiska skador som den orsakar. Vetenskapligt sett borde det inte vara möjligt att tillåta fortsatt vattenkraftsdrift utan stora krav på miljöanpassning av både stor- och småskalig vattenkraft.

Om man hittar ett övergivet dämme eller uppmärksammar att en verksamhet som dämmer vatten för elproduktion ser ut att orsaka problem med för låga eller för höga flöden, då ska man först och främst kontakta länsstyrelsen som troligen vet om/eller vilken sorts tillstånd som finns för verksamheten.

Industrins vatten, avloppsvatten och dagvatten

De flesta industrier nyttjar vatten på olika vis. Som exempelvis för vattenuttag och/eller återföring för processkylning eller produktion; därför att man måste bortleda vatten för att torrlägga en gruva eller en täkt eller därför att man måste reglera för markavvattning av ett område för byggnader och anläggningar. Skogs-och jordbruk både använder och bortleder vatten. För att kunna bygga och skapa system för dagvatten måste kommunerna avleda och rena vatten och styra vatten mot lämpliga recipienter.

Det är ett lagkrav i miljöbalken att allt avloppsvatten måste renas. Även dagvatten från hårdgjorda ytor och begravningsplatser räknas som avloppsvatten i miljöbalkens mening. Att rena avloppsvatten är kommunernas ansvar. Verksamheter som genererar avloppsvatten ansvarar själva för detta.

Ett vanligt förekommande problem kopplat till just dagvatten är mindre eller större översvämningar som plötsligt uppkommer invid vägar, på åkermark eller i tätorter. Dessa översvämningar beror oftast på att kommunernas infrastruktur för omhändertagande och rening av dagvatten inte klarar av dagens exploateringstryck, eller att gamla markavvattningsföretag eller åkerdräneringar inte rensas. Det kan också vara så att ny bebyggelse tillkommit utan hänsyn till befintliga markavvattningsföretag som helt enkelt byggs över och därmed inte kan rensas. Det kan också vara så att kommuner eller Trafikverket kopplar på sina utsläpp mot otillräckliga befintliga system med översvämning som följd. Långsiktiga lösningar för hantering av dagvatten är naturligtvis en växande utmaning för kommunerna i ett föränderligt klimat.

Nedskräpning med olika sorters avfall

Olika sorters avfall är ett ovälkommet inslag i naturen. Avfall kan dyka upp i många skepnader. Allt ifrån små-eller större högar med blandat skräp till större ”dumpningar”, märkliga utfyllnader i åkermark, bullervallar som uppenbarligen inte har någon funktion eller kanske skogsbilvägar som är snabbuppbyggda i landskapet.

För avfall gäller gemensamma regler inom EU som i Sverige genomförs via miljöbalken och avfallsförordningen. Avfallshantering har olika tillsynsmyndigheter beroende på om avfallet genereras ur miljöfarliga verksamheter som har tillstånd eller från privatpersoner. Grunden är att kommunen har ansvar för avfallshantering inom sitt territorium. Verksamheter har den tillsynsmyndighet som ansvarar för verksamheten. De senaste åren har anläggnings-och byggavfall som man brukar beteckna som ”schaktmassor” blivit föremål för flera komplicerade tillsynskampanjer och domstolsprocesser. På grund av ändringar i EU:s avfallsdirektiv har stora förändringar beträffande kommunernas ansvar för insamling av avfall införts i avfallsförordningen 2023 och 2024.

Om man hittar skräp eller annat avfall i naturen ska man vända sig till kommunen i första hand.

Nedhuggen skog- och eller stöld av hotade djur-och växtarter

Naturen har ett eget regelverk, både i Sverige och inom EU. I miljöbalken regleras allt från naturreservat, naturminnen och nationalparker till biotoper och strandskydd.

Genom miljöbalken genomförs även EU:s regler om Natura-2000. Natura-2000 är ett nätverk som innebär att varje medlemsland ska skydda viss mängd territorium med dess arter och habitat, land eller vatten, från exploatering. Vissa arter ska skyddas så att dess s k bevarandestatus håller sig- eller uppnår kvaliteten ”gynnsam” vid en biologisk bedömning. Sverige genomför nätverket samt tillhörande art-, habitat och fågeldirektiv genom tillståndsplikten för exploatering som påverkar dessa områden-eller arter, samt dispensplikten i artskyddsförordningen. Tillståndsplikten inom Natura-2000 områden har blivit föremål för en rad domstolsverksamheter de senaste åren och kraven för exploatering har skärpts. Prövningar av gruvor och täkter har i vissa fall blivit omtalade i media just därför att företag i dessa branscher bedömts ha undermåliga ansökningsunderlag inför mark-och miljödomstolarna.

Stängsel, byggnader och anläggningar där allemansrätten gäller

Allemansrätten har ett eget avsnitt. Då det kommer till privatskyltar, stängsel eller stättor och färister mm som inte går att ta sig förbi, gäller följande: Att ett område är som man säger ”allemansrättsligt tillgängligt” betyder inte att markägaren aktivt måste hålla sin mark öppen och tillgänglig. Skyldigheten ligger snarare däri att markägaren inte får helt omöjliggöra för tillträde för flertalet eller alla personer att nyttja den aktuella naturen. Någon skyldighet att tillhandahålla anläggningar som möjliggör för exempelvis barnvagnsekipage, rullatorer eller motsvarande föreligger inte. Förbudsskyltar är inte tillåtet och det är kommunerna som har tillsynen enligt lagen Lag (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. Frågan om tillgänglighet och avhållande stängsel och förbudsskyltar befinner sig i ett juridiskt gränsland mot den oreglerade allemansrätten (se nedan).

Borttagna skyddade biotoper i odlingslandskap och skog

Biotoper i odlingslandskapet har ett generellt skydd i 7 kap 11 § och det krävs dispens från biotopskyddsreglerna för att skada. Detaljerna framgår av förordningen till 7 kap miljöbalken och generellt skyddade biotoper är exempelvis stenmurar, odlingsrösen, märgelgravar, alléer och pile vallar. Biotoperna skyddas därför att de representerar landskapselement som är ovärderliga för odlingslandskapets biologiska mångfald. I skogen finns utpekade nyckelbiotoper som tjänar samma syfte.

Om man ser att en biotop försvunnit eller skadats ska man anmäla detta till länsstyrelsen eller till Skogsstyrelsen som utövar tillsyn och beviljar dispenser från biotopskyddet. Det förekommer exempelvis ofta att Trafikverket måste gallra eller ta bort alléer av trafiksäkerhetsskäl. Vid alla dispenser från biotopskyddsbestämmelserna beslutar man om att sökanden ska kompensera förlusten av naturvärden. Det kan exempelvis vara att trädrader som tas bort ska återplanteras någon annanstans, eller att stenar från borttagna stenmurar ska placeras i nya rösen på solbelysta platser.

Misstänkta byggnader, anläggningar eller siktröjning inom strandskyddat område

Att exploatera inom strandskyddat område är förbjudet, såsom juridisk grundförutsättning. Att få göra detta kräver dispens från förbudet ochvcde s k ”särskilda skälen” för dispens finns uttömmande definierade i 7 kap 18 § miljöbalken. Tillämpningen av dispensgrunderna ska vara restriktiv.

Strandskyddsdispenser beviljas i regel av kommunerna i samband med bygglov men kan också vara länsstyrelsens ansvar. Så är fallet om den ansökta exploateringen ligger inom ett statligt naturreservat eller en nationalpark. Då kommunerna upphäver gamla detalj-och byggnadsplaner där strandskyddet varit borttaget genom en dåvarande planbestämmelse, då återinträder strandskyddet. Kommuner kan upphäva strandskydd genom ny planbestämmelse och länsstyrelsen genom ett separat beslut. Vid upphävandebeslut gäller formellt inte kravet på särskilda skäl, men liknande krav ställs inom ramen för dessa prövningar. Vid prövning av miljöfarliga verksamheter och vattenverksamheter ingår strandskyddsprövning. Denna prövning är inte samma sak som prövning av strandskyddsdispens.

Det stora strandskyddsproblemet är dock inte förknippat med dispensprövning utan i samband med tillsyn eller utebliven tillsyn. Om man exploaterar utan dispens eller utan att kunna visa att anläggningen eller byggnaden funnits på plats under mycket lång tid, då ska man få ett föreläggande. Antingen om att söka dispens eller att avlägsna anläggningar eller byggnader. I den bästa av juridiska världar fungerar detta.

I den verkliga juridiska världen uppstår jättemånga knepiga gränssnitt. Vad är en legal tomtplats inom vilken man har rätt att bygga? Tomtplatsen i denna bemärkelse har inte med det gängse begreppet att göra utan är enbart en definition av var gränsen går mellan allmänhetens tillträde till strandskyddsområdet och den privata zonen. Gränsen kan endast definieras i samband med att man ansöker om strandskyddsdispens och måste annars bedömas i varje enskilt fall. Dispensfrihet råder inte inom den strandskyddsrättsligt avgränsade tomtplatsen, men exploatering kan tillåtas där med stöd av det särskilda skälet att platsen är lagligen i anspråkstagen sedan tidigare.

Strandskyddet med sitt exploateringsförbud gäller som huvudregel 100 meter på land och i vatten. Genom beslut kan strandskyddet utökas till 400 meter, eller upphävas delvis eller helt genom beslut. Men vad är det då man ser? Hur vet man om grannens brygga, fastigheten som röjt träd för sjöutsikt eller den rensade strandängen är tillkomna lagligt eller olagligt? Kan det vara så att strandskydd inte gäller på platsen, eller är det rent av upphävt? I många kommuner är det en het politisk fråga hur man ska förhålla sig till både tillsyn och dispensgivning och människan klagar sällan till myndigheterna på sina grannar.

Om man är intresserad av hur strandskyddet ser ut i den egna kommunen är det bara att vända sig till samhällsbyggnadsavdelningen, där det brukar finnas bra kartor. Även länsstyrelsen har aktuella strandskyddskartor, även om kommunerna oftast har tydligare och bättre uppdaterade fastighetskartor att tillgå.

Ser man något konstigt ska man vända sig till tillsynsmyndigheten, men man måste räkna med att ett sådant ärende kan bli långdraget, komplicerat eller i värsta fall rinna ut i sanden.

Exploatering och förberedelse för exploatering med skogsavverkning, vindkraft, gruva eller täkt och väg- och järnväg

Dessa ärenden blir stora, långdragna och inte sällan juridiskt komplexa. Gruvnäringen ligger på och många nya ärenden strömmar in. Bäst information om var- och hur många undersökningskoncessioner som finns i ens närhet finns hos myndigheten Bergstaten, där ärendena hanteras. Man kan också begära in listor från mark- och miljödomstolarna för att se vilka ansökningar som kommer att prövas. Mark- och miljödomstolarna har ingen skyldighet att ”leta upp” sakägare och man kommer inte att få underlag om man inte begär det. Bra är det också om man bevakar kungörelser i lokalpressen.

Infrastrukturärenden som berör väg- och järnväg kan bevakas via Trafikverkets hemsida, länsstyrelsernas diarium och- eller hos den egna kommunen som oftast deltar.

Värt att veta om just infrastrukturärenden är att dessa innefattar många olika sorters prövningar. I ett väg- eller järnvägsärende krävs separata prövningar av exempelvis vattenverksamheter, en gruva måste ha ett tillstånd från mark- och miljödomstolen för att få starta eller utvidga sin verksamhet.